Grayson Perry berättar att han är ett fan av Chris Boardman, hur han brukade tävla MTB och hur cykling som transport måste normaliseras i Storbritannien
Grayson har varit en supporter av Sustrans i många år och höll nyligen ett föredrag om cykling vid ett insamlingsevenemang för välgörenhetsorganisationen. Cyklisten kom i kontakt med konstnären, som just nu har en utställning på Victoria Miro Gallery, för att höra hans syn på cykelkultur.
Cyklist: Känner du en boom i massmarknadscykling?
Grayson Perry: Ja. Högkonjunkturen inom cykling har varit otrolig. Mot slutet av Mosquito Bikes stötte jag på delägaren Phil Burnett och jag frågade honom hur han tycker om att cykla? Han sa att det är som när du följer ett band på din lokala pub och sedan plötsligt spelar de på arenor och du är lite arg över det eftersom det var din grej.
Jag skrev en grafisk roman, Cycle of Violence. Det är inte särskilt välsmakande läsning, men i den förutspådde jag boomen inom cykling.
Cyc: Är utvecklingen mot hållbarhet driver boomen?
GP: Jag slår vad om att om du borrar ner så cyklar inte de flesta för att det är grönt. De cyklar för att det är snabbt och roligt. Folk cyklar inte och tänker "Åh, jag är grön". De tänker "jag måste ta mig till butiken och det snabbaste sättet att komma dit är på cykeln."
Tänk på att vissa människor i medelklassen älskar att vara bra. Förr var det religion, nu är det miljön. De säger "Jag återvinner, jag cyklar, jag flyger inte, jag har en yogamatta, jag har en återanvändbar vattenflaska", vilket visar att de är i postmaterialistisk status.
Cyc: Skulle du säga att cykling är kopplat till klass?
GP: Jag tror att bland arbetarklassen säger folk 'Jag har en bil. Titta på mig, jag har en bil.' Jag tror att det delvis har att göra med det faktum att Mrs Thatcher sa att om en man når 30 år och de fortfarande är på bussen så har de misslyckats. Jag tror att det fortfarande pågår.
En medelklassperson skulle antingen cykla på en landsvägscykel eller en holländsk cykel. De säger: "Titta på mig, jag är grön, jag är på ett fotografi på Instagram!"
Cyc: Tycker du att det är rättvist att cyklister ibland framställs negativt?
GP: Nej, men det finns lite självgodhet bland vissa cyklister. Jag kör, jag kör motorcykel, jag är fotgängare och cyklist. När jag stannar vid lamporna på natten ser jag cyklister som inte har några ljus och de har helt svarta på sig – typisk hipster. Och jag säger, 'kompis, kör du?' Och de säger alltid 'Nej' och jag säger 'Jag kan säga. Du vet inte hur det ser ut på andra sidan av en regnig vindruta. Du är osynlig.'
Du får också stim, där en långsam cyklist alltid går längst fram i flocken av cyklister vid trafikljusen och saktar upp alla. Om du har tjugo cyklister vid trafikljusen och du har massor av bilar som kör förbi måste du utsätta dig själv i fara för att komma förbi den personen. Det är irriterande.
Cyc: Blir du involverad i pendlingsracing?
GP: Många människor på en cykel, särskilt jag, vill vara konkurrenskraftiga. Du är vid trafikljusen och det talas inte om det. Du tittar på cyklisten och deras cykel, deras kit och om de är fastklämda. Det är alltid ett tecken på att de har någon form av stolthet, och sedan ger du den några bönor.
Det finns inget sötare än att passera en MAMIL som är i full kit medan du är i klänning och cyklar på en holländsk damcykel.
Cyc: Känner andra ryttare igen dig på vägen?
GP: Jag vet inte, för jag är vanligtvis borta! Tänk på att jag är en 60-årig man så jag kommer inte precis att bränna bort hela den cyklande befolkningen.
Cyc: Känner du dig säker på vägarna?
GP: Som cyklist i London känner du dig fysiskt hotad. Jag har en nära-döden-upplevelse minst en gång i veckan. En liten knackning från en bil kan vara döden för en cyklist. Så kanske det saknas empati från bilförare.
Cyc: Hur mycket cyklar du?
GP: Jag kör en lång mountainbiketur minst en gång i veckan om jag kan. Det är vanligtvis en 30-milsslinga runt South Downs i Friston Forest och Jevington, på min Specialized carbon Stumpjumper 29er eller min Scott Scale. Jag kan också ta mig upp till Epping Forest från min studio på 25 minuter.
Jag cyklar runt i staden, vissa dagar och kör 20 eller 30 mil på min holländska Vogue Elite-cykel. Den väger cirka 18 kg, är 3-växlad utan växel i uppförsbacke, så den är mycket bra för kärnstyrkan.
Om jag inte har något på en kväll på sommaren kanske jag tar en två timmar lång slingrande genom centrala London på en lugn rutt och tittar på folk. Minst halva resan går på en skyddad cykelväg, så det är avkopplande och ganska trevligt.
Cyc: Vad tycker du om elcyklar?
GP: Min fru åker på en av dessa Gocycle e-cyklar. Jag tror att om det får folk ur bilarna är det bra. Jag funderar på att köpa en e-mountainbike så att jag kan köra två turer i helgen.
Om jag ger mig ut på min långa mountainbiketur på en lördag är jag för knäpp på en söndag för att ta en tur till. Men med en elcykel kan jag använda den som en slags stollift, så jag kan bara köra kontinuerliga nedförsbackar hela tiden. Jag kommer fortfarande att känna mig lite av en bedrägeri och jag kommer att säga till folk "Jag cyklar på min vanliga cykel alla andra dagar!"
Cyc: …och gruscyklar?
GP: Jag kallar dem cyklingens Lib Dems – lite som den centristiska pappan. Jag är lite förvirrad, för som en långvarig mountainbikecyklist är en av de centrala sakerna med mountainbike att ha kontroll om du stöter på ett hjulspår eller en gupp.
När du kör med drop-styre kan du lika gärna ha händerna bundna bakom ryggen. Jag tycker att ergonomin hos drop-styret är ett mysterium, såvida du inte är i ett lopp.
Cyc: Tävlar du?
GP: Jag körde mountainbike-racing runt om i landet i 12 år. Jag var uppenbarligen inte en utmanare på nationell nivå, men jag vann ett par lokala lopp. Nu skulle jag kämpa för att slutföra kurserna eftersom jag helt enkelt inte har tid att träna. När jag var på toppen av min tävling hade jag en onlinecoach och jag körde fyra pass i veckan, bara för att behålla min position.
Körningen är en annan anledning till att jag slutade tävla. Varför köra i tre timmar när jag kunde cykla på den tiden? Dessutom hade jag ett stort antal krascher när jag tävlade. Det är mycket dyrare för mig att skada mig själv nu.
Cyc: Vilka framstående minnen har du från dina tävlingsdagar?
GP: Bortsett från när jag hoppade på axeln när jag körde full fart genom ett bombhål i ett störtlopp i Dorset, och när jag bröt handleden efter att ha tappat fronten hjul, det var också rivaliteten med en kille som hette Carl, under Beastway-loppen. Han var en härlig kille tills han satte sig på cykeln, och då var han den elakaste personen och tryckte in dig i brännässlorna.
Det är bra, det är vad racing är. Jag tror att det berodde på att jag slog honom på mitt första mountainbikelopp någonsin på Beastway och han blev förbannad för att han inte visste vem jag var. Jag var bara den här personen som ingen kände.
Mot slutet av min upplevelse på Beastway tävlade jag för Mosquito Bikes, som var min lokala cykelaffär, och jag hade köpt min första mountainbike därifrån. Men jag har alltid känt mig lite av ett bedrägeri.
Cyc: Vad tror du kan göras för att öka cyklingen?
GP: Bilden av den måste ändras. Många tycker att cykling är en sport. Det vi måste göra är att göra det norm alt. Ibland finns det den här tanken att cykling är den här speciella saken du bara gillar när du går till Center Parcs.
Om du är i Nederländerna är du inte på en cykel, du ska bara någonstans. Det är vad vi behöver i det här landet, så att människor bara är medborgare på en cykel, som inte behöver bära speciella kit.
Cyc: Tycker du att det är svårt för Storbritannien att ha samma cykelkultur som Nederländerna?
GP: Det är en myt att Nederländerna alltid har varit denna cykelvänliga plats. När man undersöker det finner man att de fattade ett specifikt regeringsbeslut redan på 60-talet för att göra det cykelvänligt. Så det var inte så länge sedan. Jag tycker att Chris Boardman gör ett bra jobb. Han är väldigt förnuftig kring sånt här. Jag följer honom på Twitter.
Cyc: Vart tror du att cyklingen är på väg?
GP: Jag tror inte att intresset för cykling kommer att minska. På 50- och 60-talen sa min mamma att hon brukade cykla ut från London till Southend för en helg. Det var inte som att de var cykelturister. De gjorde bara som vanliga människor gjorde. Jag tror att för att cykling ska ses som en form av transport måste människor känna sig säkrare.
Problemet är att människor är beroende av bekvämligheten med andra transportformer. Den bekvämligheten är fienden till att göra de förändringar som kommer att vara hälsosammare för oss och planeten.
