Titta: Vi red världsmästerskapen med 28 % helvetesstigning

Innehållsförteckning:

Titta: Vi red världsmästerskapen med 28 % helvetesstigning
Titta: Vi red världsmästerskapen med 28 % helvetesstigning

Video: Titta: Vi red världsmästerskapen med 28 % helvetesstigning

Video: Titta: Vi red världsmästerskapen med 28 % helvetesstigning
Video: 🏊 Gregory Mallet. Former french olympic medalists FULL EPISODE #olympicathlete #allthetalk 2024, Maj
Anonim

Vi besteg Innsbrucks Höll - lok alt känd som helvetesklättringen - inför världsmästerskapen 2018. Foton: Juan Trujillo Andrades

Höll är en föga känd väg som går norr om Innsbruck i Österrike. Den är bara 3 km lång men som tuffast har den en lång sektion på 28 %. Herrproffset kommer att ta sig an denna stigning bara en gång i årets världsmästerskap på landsväg, med mindre än 10 km kvar av den 258,5 km långa rutten.

Dess backar orsakar sådan bestörtning i WorldTour-leden att stora namn som Vincenzo Nibali redan har besökt Innsbruck för att få reda på vilken utrustning, ansträngning och taktik som kommer att krävas för att lyckas bestiga Höll.

Över bron

Bild
Bild

Efter att ha tunnlat rakt upp genom Innsbrucks centrum kommer pelotonen att nå floden och överbrygga staden uppkallad efter - Inn Brücke.

Svårigheten börjar redan innan vägen börjar stiga. Bron har plats för fyra körfält för trafik men ingången till Hell-klättringen är knappt bred nog för en bil, så förvänta dig lite frenetiska racing när proffsen kämpar för att placera sig längst fram i flaskhalsen.

Genast tippar vägen upp till nästan 10 % när vägen slingrar sig in mellan två av Innsbrucks berömda färgade flodhus och de tätt packade byggnaderna bortom.

En korsning signalerar en vänstersväng och sedan höger strax efter in på Dorfgasse-vägen, där helvetet börjar på riktigt. De återstående två och en halv kilometerna börjar på 15 % och blir brantare därifrån.

Bostäder försvinner ganska snabbt så snart är vägen omgiven av skog och stadens ljud avtar snabbt.

Vägytan försämras i skogsmarken och blir spårig och trasig. Vägen är aldrig rak och varje kurva ger bara en liten glimt av vad som komma skall.

Stigande lutning

Bild
Bild

Det enda som är säkert är att varje sträcka alltid är brantare än den förra. De 300 m mot slutet ligger på 28 %, vilket verkar någorlunda hanterbart om inte för de föregående två kilometerna, där lutningen slår upp med några hundra meter.

Resultatet är som något slags ramptest som kommer att slå in i pelotonen långt innan den brantaste delen nås.

Förbi 28 %-sektionen planar vägen snabbt och öppnar sig mot glesare skog och fält, där fans av en sadistisk böjd otvivelaktigt kommer att samlas för att se de bästa åkarna i världen krypa förbi helt trasiga.

Därifrån väver vägen försiktigt upp till staden Hungerburg. Det är i det här avsnittet där alla ryttare med något kvar i benen kan försöka en paus för att få en lucka som de kan behålla när de går in i den urbana och slingrande nedfarten tillbaka till Innsbrucks centrum.

Rykten säger att Nibali ser sig själv som en genuin utmanare i år, efter att ha genomfört ett liknande drag under liknande omständigheter vid 2018 Milan-San Remo, så han skulle vara cyklistens tips om du vill ha ett fladder när stor dag.

Rekommenderad: