Vilken är den bästa uppbyggnaden för Paris-Roubaix?

Innehållsförteckning:

Vilken är den bästa uppbyggnaden för Paris-Roubaix?
Vilken är den bästa uppbyggnaden för Paris-Roubaix?

Video: Vilken är den bästa uppbyggnaden för Paris-Roubaix?

Video: Vilken är den bästa uppbyggnaden för Paris-Roubaix?
Video: Vilken hoj är den ultimata förstahojen? 2024, Mars
Anonim

Inför Paris-Roubaix i helgen tar Cyclist en titt på hur de fem tidigare vinnarna förberedde sig för klassikernas drottning

För många ryttare är söndagens Paris-Roubaix samlingspunkten för Spring Classics-kampanjen, det primära målet för säsongens inledande fas. Med det i åtanke tänkte vi ta en titt på hur de tidigare fem vinnarna har strukturerat sina tävlingsprogram inför endagsklassikern.

När man ser tillbaka på åren är det tydligt att det inte finns någon enskild formel för framgång i Nordens helvete. Vissa lag och ryttare har försökt att köra i så många lopp som möjligt och åka varje enskild dag lopp med några etapplopp inkörda för god åtgärd. Andra har tagit ett mycket mer praktiskt förhållningssätt.

Fjolårets mästare Peter Sagan gick för något mittemellan. Han hoppade över den inledande Classics-helgen på Omloop Het Niuewsblad och Kuurne-Brussel-Kuurne, och startade istället sin kampanj på Strade Bianche, där han slutade åtta.

Han tävlade sedan Tirreno-Adriatico, där han slutade tvåa på tre separata etapper, var sexa i Milano-San Remo och 26:a på E3-Harelbeke. Han tog sedan segern i Gent-Wevelgem, vilket gjorde honom till favorit för att försvara sin titel i Flandern Tour 2017.

Slovakien var på väg att göra det också, tills han kraschade på Oude Kwaremont under de sista 16 km efter att ha fångat sina bommar på en rock som oroligt dinglades på en uppsättning räcken. Han rullade så småningom in som sexa men hade uppenbarligen varit i bra form, som han sedan omvandlade till sin första Roubaix-seger nästa vecka.

Gå tillbaka till 2017 och Greg Van Avermaet red nästan varje Cobbled Classic i kalendern och vann ett stort antal av dem också. Han tog bort sitt rykte som en perenn brudtärna och toppade prispallen på Omloop Het Nieuwsblad, E3 Harelbeke och Gent-Wevelgem innan han avslutade en fantastisk endagssäsong med seger i Roubaix.

På vägen blev han också tvåa i både Flandern Runt och Strade Bianche, och lyckades till och med passa in i en lagtidsvinst i Tirreno-Adriatico för gott.

I den motsatta änden av skalan tog 2016 års vinnare Mat Hayman en avgjort inställning till sin Roubaix-uppbyggnad. Inte av val heller – han bröt nyckelbenet i en krasch mycket tidigt på säsongen, vilket uteslöt honom för nästan hela vårklassikerkampanjen.

Istället ägnade han timme efter timme åt turbotränaren för att komma tillbaka till konditionen innan klassikerna tog slut.

Paris-Roubaix markerade hans stora återkomst till pelotonen, och efter en del stark ridning, taktisk klurighet och lite tur tog han segern över den gemensamma största Roubaix-föraren genom tiderna, Tom Boonen.

Hayman åsido, alla andra Roubaix-vinnare under de senaste fem åren har åkt antingen Paris-Nice eller Tirreno-Adriatico som en veckolång förberedelsesträcka innan de har begränsat sina scheman till ett urval av endagslopp i sina vårkampanjer.

Till exempel, 2015 års Roubaix-vinnare John Degenkolb började på Milano-San Remo, som han vann, innan han åkte de stora kullerstensloppen E3 Harelbeke, Gent-Wevelgem och Tour of Flanders, och använde det som en plattform för seger i Roubaix veckan efter.

Niki Terpstra, överraskningsvinnaren 2014, hade också ett mycket kullerstensorienterat schema, som inkluderade Dwaars Door Vlaanderen (som han vann), följt av E3, Driedaagse of West Vlaanderen (ett etapplopp) och Rundtur i Flandern inom loppet av en vecka.

Det var ett väldigt intensivt schema, men ett som passar den härdade holländaren.

Fabian Cancellara, som vann 2013, och Tom Boonen, som vann 2012, delade också samma schema och åkte Milan-San Remo, E3, Gent-Wevelgem, Flanders, Scheldeprijs och Roubaix.

Intressant nog är de de två senaste Roubaix-vinnarna som har tagit med Scheldeprijs i sitt schema, ett lopp som infaller mitt i veckan mellan Tour of Flanders och Paris-Roubaix.

Under de senaste åren har sprintloppet utvecklat ett rykte om att vara för "risk", eftersom varje krasch eller annat missöde skulle kunna utesluta att det står på startlinjen för Paris-Roubaix bara fyra dagar senare. Årets upplaga såg till exempel bara Sep Vanmarcke, Nils Pollit och Ian Stannard i rad av de som förväntades visas på söndag.

Sammantaget är det tydligt att en nybörjare sällan går till seger på kullerstenarna i Roubaix och det är nästan en oskriven regel att för att vinna Roubaix måste du ha tagit en topp 10 där tidigare.

Hayman, Van Avermaet och vinnare från ännu längre tillbaka som Magnus Backstedt och Johan Vansummeren förtjänade alla sina avgifter innan de belönades med sin segerkullesten.

Det krävs erfarenhet för att bemästra det här loppet såväl som starka ben och en attityd att aldrig säga-dö.

Du behöver också en massa tur (fråga bara Hayman, Vansummeren och Stuart O'Grady) och namnet placera dig korrekt på varje uppsättning kullerstenar.

Tidigare vinnarscheman

Sagan (2018): Tour Down Under, Strade-Bianche, Tirreno-Adriatico, Milan-San Remo, E3-Harelbeke, Gent-Wevelgem, Tour of Flanders

Van Avermaet (2017): Omloop Het Nieuwsblad, Kuurne-Brussels-Kuurne, Strade Bianche, Tirren-Adriatico, Milan-San Remo, E3 Harelbeke, Gent-Wevelgem, Rundtur i Flandern

Hayman (2016): Paris-Roubaix

Degenkolb (2015): Milan-San Remo, E3-Harelbeke, Gent-Wevelgem, Tour of Flanders

Terpstra (2014): Dwars Door Vlaanderen, E3-Harelbeke, Driedaagse, Tour of Flanders

Rekommenderad: