Big Ride: Mount Teide, Teneriffa
Vi upptäcker att Teneriffas månlandskap och klippformationer kan ge en touch av magi till alla tvåhjuliga äventyr
- Introduktion
- Stelvio-passet: världens mest fantastiska vägklättring
- Colossus of Rhodes: Big Ride Rhodes
- Åker världens bästa väg: Rumäniens Transfagarasan Pass
- The Grossglockner: Österrikes alpina jätte
- Slaying the Beast: Sveti Jure stor åktur
- Pale Riders: Big Ride Pale di San Martino
- Chasing perfection: Sa Calobra Big Ride
- Tour de Brexit: Irish Borders stor åktur
- Legends of the Giro: Gavia Big Ride
- Big Ride: Col de l'Iseran
- Norge stor åktur: fjordar, vattenfall, testande klättringar och oöverträffade vyer
- Summits and switchbacks: Big ride Turini
- Åker Colle del Nivolet, Giro d'Italias nya berg
- Big ride: På sluttningarna av Gran Sasso
- Big Ride: Into thin air on the Pico del Veleta
- Big Ride: Solsken och ensamhet på den tomma ön Sardinien
- Big Ride: Österrike
- Big Ride: La Gomera
- Big Ride: Colle delle Finestre, Italien
- Cap de Formentor: Mallorcas finaste väg
- Big Ride: Mount Teide, Teneriffa
- Verdon Gorge: Europas Grand Canyon
- Månadens Komoot-ritt nr 3: Angliru
- Roubaix Big Ride: Vind och regn för en kamp med pavéen
I Teneriffas vilda vildmark kan en cyklists sinnen bli osammanhängande från verkligheten. När jag trampar genom en vulkanisk värld av röda askekottar, gyllene pimpstensfält och glänsande svarta obsidianklippor, kan jag se Teide-vulkanen skymta högt över mig, vilket får mig att misstänka, med ett ryck, att jag måste vara mycket lägre på dagens stor stigning än jag hade hoppats.
Men när jag tittar åt andra hållet inser jag att jag – tack vare en förvirrande molnvändning – redan befinner mig högt över molnen, som absurt svävar under tallskogen jag just har cyklat igenom. Jag sträcker på nacken vid åsynen av moln som svävar under träd och känner att jag stirrar på en landskapsmålning som har hängts upp och ner.
Konstighet omger mig. Jag kan känna hur solskenet rostar min rygg och smaka den s alta svetten som rinner ner för mina kinder, men jag kan också ana den metalliska kylan som kommer från snöplattorna som ligger på hög vid vägkanterna. Jag känner doften av tallar – en doft som jag vanligtvis förknippar med berg – men också den tjocka doften av heta, solblästrade sanddyner.
Och även om min hjärna vet att jag är mil från havet, verkar det som att jag flyter på en gigantisk våg av vatten när jag rullar runt en kurva på vägen. Denna hårnålsböj skär sig igenom de släta, flytande konturerna av ett 10 meter högt stelnat lavaflöde – lok alt känt som La Tarta ('kakan') för sina färgglada lager av vit pimpsten och svart och röd bas alt – som ser ut att stiga och falla som en våg på väg att slå mot stranden.
Är jag låg eller hög? Varm eller kall? Cykla eller surfa? I detta hallucinogena landskap är jag inte säker på om jag ska ta ett fotografi eller ringa en läkare.
Detta är allt en del av den kalejdoskopiska skönheten i Teneriffas nationalpark Teide, en UNESCO: s världsarvslista där tvinnade toppar av klippor bryter ut ur svarta lavafält och sanddyner tonade ockra-orange och smaragdgrönt gnistrar under röda berg lika levande som Vuelta a Espana's maillot rojo. De unika landskapen på Teneriffa liknar ingenting som en cyklist kommer att stöta på på de kontinentala bergen i Alperna eller Pyrenéerna.
Pro dreams
Cyklister kräver mer än bara Instagram-vänliga landskap, naturligtvis, och denna sadelformade ö i Atlanten, 1 000 km söder om Spaniens fastland och 300 km från Afrikas västra Sahara, är fortfarande den huvudsakliga höjden- träningsdestination för världens bästa ryttare. Proffsen lockas dit inte bara av den konditionshöjande höjden i nationalparken Teide, där de kan träna i tunna luften på mer än 2 000 meter över havet, utan också av det pålitliga solskenet året runt, tysta vägar och episka klättringar.
Veckan innan vi kom till ön var Astana, Movistar, Katusha och Cannondale alla här. Några veckor senare gjorde Chris Froome, Geraint Thomas och deras Team Sky-kamrater sin egen pilgrimsfärd till ön. Proffscyklister kommer vanligtvis hit för tre veckors träningsläger, vilket säger allt du behöver veta om de olika rutter som finns. Och om de kan fortsätta komma tillbaka, så kan vi också. Efter att ha utforskat Teneriffas nordvästra hörn för en stor åktur 2013 (se nummer 13), har Cyclist återvänt för att upptäcka en mindre utforskad sydostlig rutt och få ny inblick i detta cykelmecka.
Min följeslagare är Alberto Delgado (han var tvungen att vara en cyklist med ett sådant namn), som driver företaget Teneriffa Bike Training tillsammans med sin bror Marcos. Flera guidande företag verkar på ön men det är svårt att slå Albertos lokalkännedom – en löjligt vältränad Ironman-idrottare som växte upp på ön och känner till alla vägar, kaféer, natursköna rastplatser och mikroklimat (det finns 11 olika klimatzoner på ön). ön, så att du alltid kan hitta blå himmel, även under sällsynta regniga dagar).
Bröderna Delgado erbjuder guidade träningsturer, och deras sjudagarsresor avslutas med hemlagad paella och lokal chorizo-korv hemma hos Mama Delgado. Aldrig har en återhämtningsshake i pulverform verkat så naff i jämförelse.
'Eftersom proffscyklisterna gör Teneriffa till sitt träningshem utforskar de nu mer av ön', säger Alberto när vi ger oss av från Granadilla, en liten stad med persikofärgade hus på södra delen av ön, där vår 141 km slinga börjar. "När jag ser Chris Froome utanför hans hotell frågar han alltid om vägar. David López [även från Team Sky] frågade mig om platser att utforska. Vi har sett Alberto Contador göra ansträngningar på föga kända vägar. Jag tror att de gillar att hitta nya vägar att träna på.’
Proffs är snabba med att dela med sig av sina erfarenheter på sociala medier så det är ingen överraskning att amatörryttare nu strömmar hit också. "Vi får många brittiska ryttare men också besökare från Australien, Amerika, Japan och Israel", säger Alberto.”Omkring 40 % av våra kunder är återkommande besökare.” Han erkänner, med ett ursäktande leende, att han hoppas att vi alla har fruktansvärda vintrar:”När det är dåligt väder i Storbritannien vill alla komma till Teneriffa.”
SE RELATED: Hur man blir en bättre klättrare på bara en månad
Ön har stora cykelplaner. En stor sporttävling ställs inför 2017 och Vuelta a Espana-arrangörerna ryktas överväga några spektakulära etapper på Kanarieöarna nästa höst. "Det är fantastiskt att se den här ön där jag växte upp bli så populär bland cyklister men jag har alltid vetat att det är en speciell plats att cykla på", säger Alberto.
Vi börjar vår tur med ett böljande streck längs balkongvägen TF-28 som skär längs öns sydöstra flank och erbjuder konstant utsikt över det glittrande Atlanten nedanför. Mellan vägen och havet finns terrasserade jordbruksmarker, tomat- och bananodlingar och byar med färgglada fyrkantiga hus som sprider sig över bergssidan som en utspilld hink med barnstenar.
Vägytan längs denna sträcka är blandad, med sträckor av obefläckad asf alt uppdelad av kilometervis av ojämn kaos. Jag spränger längs de mjukare partierna och ställer mig helt enkelt upp och njuter av havsutsikten på de klumpigare delarna. Härifrån kan du se kuststaden El Medano. År 1519 stannade den portugisiske upptäcktsresanden Ferdinand Magellan och spanjoren Juan Sebastian Elcano i denna stad för att hämta sina sista förråd av kött, ved och vatten innan de fortsatte på vad som skulle bli den första jordomseglingen.
Med lite mer ödmjuka resplaner (återvänd till hotellet i ett stycke) fortsätter vi att åka över stenbroar, glida genom pass uthuggna i de klippiga klipporna. Ljusa klumpar av bougainvillea lyser upp vägen och palmer exploderar mot himlen som frusna fyrverkerier.
Vi passerar Barranco de Badajoz – en frodig ravin fylld med vilda olivträd och tumlande vattenfall där arkeologer har upptäckt mumifierade lik rituellt förberedda av Guancherna (urbefolkningen på Teneriffa) före den spanska invasionen av 1400-talet av ön – och gå vidare till den östra staden Guimar.
Härifrån tar vi TF-525 genom städerna Las Chafiras och Arafo, men innan vi går i strid med den kolossala vulkanen stannar vi till vid restaurangen La Cueva de Nemesio för att äta. Sitter på en solbränd uteplats slukar vi spanska omeletter som sylts i smördränkta frallor. Alberto säger att lokala cyklister norm alt sätter i sig kaningryta eller papas arrugadas – rynkig bakad potatis beströdd med kramplösande s alt och pepprig sås.
Låt stigningarna börja
Sedan börjar vi TF-523-klättringen – det första 18 km långa segmentet av en tvåstegs uppstigning till Teide National Park – terrängen förändras, med ett grönt, tropiskt landskap som ersätter den torra buskmarken och terrasserade jordbruksmarker från tidigare i dagen. Alberto mår inte bra och själviskt är jag ganska glad. Det här är trots allt en man som har genomfört Kona Ironman på Hawaii. Vi lägger oss i en mjuk rytm och kantar sakta uppför stigningen. På vägen upp tar vi en paus för att kika över de branta dropparna ner i de djupa ravinerna nedanför. När vi når toppen av stigningen trampar vi genom en tät tallskog.
Kopplingen mellan TF-523 och TF-24 markerar början på den andra 19 km långa delen av stigningen. TF-24 är en fantastisk skogsväg som leder in i Teide National Park från den mindre kända östliga infarten. Jätte tallar kantar vägen och dekorerar asf alten med fläckigt solljus. Jag deltar i en improviserad sprint med en ödla, men den kommer undan.
Vägen här är jämn med en svag lutning på 4 %, även om den ibland stiger till 11 %, men det är längden på stigningen som gnager i mina ben. Vi rider nu genom molnen jag hade sett från kusten tidigare idag, men dimman varar inte länge. När vi kommer ut från skogen in i Teide nationalpark – som täcker 189 kvadratkilometer av dramatisk vulkanisk geologi – löser utsikten upp all smärta i mina ben. Längre framme slingrar sig en tunn slinga av väg över ett snödränkt landskap av skogklädda toppar med konen av vulkanen Teide på 3 718 m vid horisonten.
‘Teide till lokalbefolkningen, snyggt till en walesare,’ skrev Geraint Thomas i sin självbiografi 2015 The World Of Cycling Enligt G. Det sparkar upp och det sparkar upp igen. Det är bra. Och lika riktigt dålig. Men det är klättring: ju tuffare stigningen är, desto mer tilltalande är den.’
Här skär vi oss genom lavaformationen känd som La Tarta och pausar för att stirra på de vulkaniska klipporna som sticker ut ur snön runt omkring oss. Snö är sällsynt på Teneriffa men vi har anlänt strax efter den största fyndigheten på över 10 år. Blandningen av sol och snö är förbryllande. Svett från min hjälm droppar på vägen och blandas med snösmältan som sipprar längs asf alten.
Blir hög
Här uppe verkar höjden förstärka det surrealistiska landskapet och svälter min hjärna på det syre jag behöver för att bearbeta det som finns omkring mig. Vi är nu mer än 2 000 m höga och varje pedalslag känns oändligt mycket hårdare än det förra. När jag slåss runt en hårnål känns det som om Andre Greipel sitter på mitt bröst.
Fördelen med den distraherande vulkaniska terrängen är att jag pressar hårdare utan att inse det. När vi trampar högre mot Teide-vulkanen ser jag taggiga röda klippformationer, kusliga svarta floder av stelnad lava och vidsträckta pimpstensfält. Det fantastiska molnhavet som nu dröjer sig kvar under oss orsakas av de fuktiga passadvindarna som kondenserar över öns toppar och möter torrare luft på cirka 1 800 m höjd.
Synen av Teide-observatoriet, ett kluster av vita klotformade byggnader, teleskop, parabolantenner och laboratorier mitt i denna karga terräng, bidrar bara till känslan av att vi går in i ett månlandskap. Observatoriet är hem för några av Europas bästa solteleskop och är värd för astronomisk utrustning från institutioner runt om i världen.
Efter att vi åkt förbi observatoriet möter vi pelare av svart sten som reser sig vid vägkanterna som väggarna i en fästning. Sedan kommer en elektrifierande nedförsbacke på en lång och rak väg som tränger igenom den livliga terrängen. Vi slår ner dropparna och höjer hastigheten tills vi når korsningen med TF-21-vägen där ett parti dyra kolfibercyklar, som tillhör en resegrupp, lutar sig inkongruent mot en restaurangs vitkalkade väggar – förlorade, verkar det som, mitt i ingenstans.
Vi är nu i den kusliga sjunkna kalderan i Las Cañadas del Teide, som omger vulkanen. Runt omkring oss finns lavafält, höga klippformationer och sanddyner. Inte överraskande är detta en populär plats för filmproduktion. Alberto säger faktiskt att han hjälpte till med en del av det logistiska arbetet för den senaste filmen i The Fast And The Furious-serien. När vi tittar över en sanddyn ser vi en kvinna som tar ett topless-foto. Höjd gör konstiga saker med människor.
Med en blandning av böljande vägar och långa raksträckor som vi kan öka tempot på är det en fantastisk plats att åka på, men det visar sig vara hårt arbete eftersom höjden suger bort min energi. Min hals är så torr att jag känner att jag har smuttat på sågspån. Det här är inte det traditionella sättet att bli uttorkad på Teneriffa. När jag flämtar över sidorna av en vulkan vet jag att tusentals av mina landsmän samtidigt dricker öl vid stranden i partyhuvudstaden Playa de Las Americas.
Teide-vulkanen är 3 718 m hög men den asf alterade vägen når 2 356 m, varifrån en linbana transporterar turister till toppen. Längs samma höga väg passerar vi Parador-hotellet där Team Sky och andra professionella ryttare bor under sina resor till Teneriffa. Vi kan se ett par Astana-bilar parkerade utanför.
Vi passerar de röda höjderna av Roques de Garcia, den vidsträckta slätten Llanos de Ucanca och den gropiga TF-38-vägen som har vridits och plågats av värmen. Jag pausar för en paus. Efter frukost i morse hade jag v alt
upp en handfull sand på stranden nära mitt hotell. Nu böjer jag mig ner och rullar upp en snöboll på toppen av en vulkan. Ingenting sammanfattar Teneriffas mångfald bättre.
Vad går upp
Under de senaste timmarna har vi varit engagerade i en långsam expedition upp och över Teneriffas vulkaniska hjärta, så det är skönt att veta att den sista sträckan på 27 km är en nedstigning. När vi börjar gå neråt förändras landskapet återigen till en vilda västern miljö av buskmark, kaktus och tallar. Vägen virvlar nerför som rutschkanorna vid vattenparken nära mitt hotell. Det är en rolig avslutning på dagen och jag överlämnar gärna tyglarna till tyngdkraften och rullar nedför, och då och då skålar jag för bromsarna i några av de snävare kurvorna.
Efter 14 km når vi bergsstaden Vilaflor och stannar vid Teide Flor-restaurangen för en drink. Den här delen av TF-21-vägen är lok alt känd som "Wiggins Climb" eftersom det var en populär träningsplats för 2012 års Tour de France-mästare.
När vi kommer tillbaka till staden Granadilla, efter en sista 13 km lång sträcka, börjar solen redan gå ner över Atlanten. När vi kommer tillbaka till vårt hotell är turisterna redan utklädda och redo att strömma till Playa de Las Americas pulserande nattklubbar. Jag kan inte göra mer än att traska till min balkong och stirra tillbaka upp mot vulkanen Teide som skymtar över ön. Fram till 1700-talet trodde många resande sjömän att Teide var det högsta berget i världen eftersom de, till skillnad från andra berg, kunde se det stiga direkt från havsnivån till 3 718 meter. De hade helt fel. Men efter en dag med att trampa upp den, skulle mina ben inte hålla med.
Ryttarens åktur
Lapierre Pulsium 600 FDJ CP, £2, 150, hotlines-uk.co.uk
Jag erkänner att jag blev lite störd av det franska färgschemat på den här cykeln, som är för att hedra det professionella cykellaget Française des Jeux. Sedan sa jag till mig själv att Union Jack är röd, vit och blå också och min nationella stolthet lugnades. Men till viktigare saker: cyklister kommer till Teneriffa för att klättra, och den här cykeln – som är utrustad med Shimano Ultegra-komponenter – är lätt och styv nog att hantera Teide-vulkanen, och dess 11-32 kassett betyder att du aldrig behöver trampa femhörningar för att komma hem. Den är lika skicklig på de tuffare vägarna, den är byggd med Shock Absorption Technology – i huvudsak en elastomer inbyggd i ramen – som hjälper till att absorbera stötar samtidigt som den bibehåller cykelns så viktiga sidostyvhet. Det något upphöjda huvudröret och kortare topprör ger en förlåtande geometri för långa dagar i sadeln, medan det överdimensionerade huvudröret och nedröret ger extra styvhet för att säkerställa att du inte saknar kraft när du vill öppna upp det.
Hur vi kom dit
Resa
Cyklist flög från London Gatwick till Teneriffa med Easyjet. Flyg börjar från cirka 40 £ enkel resa, plus 35 £ enkel resa för en cykelväska. När vi väl hade landat hyrde vi en bil genom Hertz från £37 per dag.
Boende
Vi bodde på Hovima Jardin Caleta i Costa Adeje (hovima-hotels.com, £47-£117 per natt) på södra delen av ön, varifrån det är lätt att ta sig till Teneriffas cykelvänliga vägar. Hotellet är en partner till den närliggande Tenerife Top Training-anläggningen, som erbjuder allt från pooler och gym till coaching och återhämtningsmassage. Du kan förvara din cykel på ditt rum och hotellet serverar kolhydratstarka bufféer för att ge långa dagar i sadeln.
Guiding
Tenerife Bike Training (tenerifebiketraining.com) erbjuder guidade turer, till exempel den veckolånga vulkanturen som inkluderar hotellboende, en måltidsplan för halvpension, transfer och en supportbil, från £695. Skräddarsydda paket finns också. Besök webtenerife.co.uk för mer information om själva ön.
