Jason Kenny-intervju

Innehållsförteckning:

Jason Kenny-intervju
Jason Kenny-intervju

Video: Jason Kenny-intervju

Video: Jason Kenny-intervju
Video: Лучший покерный игрок планеты? $56 000 000 призовых | Брин Кенни | Интервью 2024, Mars
Anonim

Jason Kenny, Storbritanniens största olympier någonsin, chattar med cyklisten om berömmelse, äktenskap och hans diet av bangers och mäsk

Från den glada öppningen "Hi-ya" till det vänliga avskedet "Ta-ra" visar Boltons berömda jordnära bancyklist Jason Kenny inga tecken under vår intervju att hans nya status som den gemensamma mest framgångsrika Brittisk olympier i historien kommer att utlösa en katastrofal förändring i hans karaktär eller ego.

Kenny är inte en idrottare som du kommer att mingla med älsklingar på A-listans partikrets eller apa Cristiano Ronaldo genom att beställa en vaxstaty av sig själv i naturlig storlek till sitt sovrum. Trots att han äger sex olympiska guldmedaljer förblir han glad över att tillbringa dagarna med att mixtra med motorcyklar i garaget eller prassla smällare och mosa i sitt kök. Till och med prata om sin framgång gör att han känner sig förvirrad.

'Det var verkligen lite suddigt, säger Kenny, 28, och reflekterar över de tre guldmedaljerna i individuella sprint-, lagsprint- och keirin-evenemang vid OS i Rio som slungade honom i nivå med Sir Chris Hoy kl. toppen av Storbritanniens genom tiderna lista över olympiska hjältar. "När jag fick den fjärde kändes det som att de plötsligt började rasa. Jag minns när jag fick den tredje [i London 2012], jag hade inte riktigt tänkt på det, då sa någon att jag var åttonde i listan över de mest dekorerade [brittiska] olympierna och det var ganska coolt. Sedan i Rio började jag chippa iväg och flytta upp i rankingen och det är bara mega, eller hur? Det är bara en cool lista att stå på.’

Kenny är fortfarande i ödmjuk misstro att han nu äger fler guldmedaljer än olympiska titaner som cyklisten Sir Bradley Wiggins och roddaren Sir Steve Redgrave, som båda har tjänat fem. Jag jämför mig inte på något sätt med de där killarna, du vet. Det de har gjort individuellt är fenomen alt. Du har fått Brad att vinna guldmedaljer tillsammans med att vinna Tour de France. Du har Chris som i stort sett skapade den brittiska cykelscenen som vi känner den idag genom att vinna så många medaljer. Sedan har du Sir Steve Redgrave som gjorde det under fem matcher i rad, vilket bara är löjligt. Så jag jämför mig inte alls med dem. Det är bara en stor ära att få vara med på listan tillsammans med dessa namn.’

Bild
Bild

One track mind

I en tid då idrottare förväntas gå sömlöst från svettig atletisk prestation till polerad post-event-reklam, är den rampljus-undvikande Kenny något av en anomali. Hans rodnande återhållsamhet är ännu mer märkbar med tanke på att han är gift med den förtjusande sprudlande bancyklisten Laura Kenny (född Trott), som med fyra guldmedaljer redan är Storbritanniens mest framgångsrika kvinnliga olympiska mästare. Men Kenny tycker om att leva ett lugnt liv på landsbygden i Cheshire.

‘Jag lämnade Rio dagen efter att jag slutat tävla eftersom jag hade varit hemifrån så länge och jag ville bara komma tillbaka till hundarna [två sproodlar som heter Sprolo och Pringle] och få huset i ordning. Det blev inget omedelbart firande som sådant. Vi ville bara fortsätta med livet. Innan OS måste du lägga ditt liv på is och jag hade en lång lista med saker att göra som jag skulle skjuta upp.’

Som det visade sig var en av de där små sakerna att gifta sig i en hemlig ceremoni i slutet av september. Men Kenny nöjer sig med att ägna sina dagar åt att göra det han gladeligen beskriver som "de tråkiga grejer".

‘Jag gillar att underhålla mina cyklar i garaget eller att gå ut och cykla på vägarna och njuta av fint väder. Vi har hundarna så det är skönt att komma ut på landet när vi kan. Jag är alltid i garaget, reder ut mina motorcyklar eller drar en av dem i bitar.’

En själverkänd bensinmotor, Kenny har kört bilar i Radical Challenge Championship och hans samling av motorcyklar har inkluderat en KTM Duke 390 och en Kawasaki Z1000SX. Han "slappnade av" efter Rio genom att kombinera sin kärlek till cykling och motorkretsar i det episka Revolve 24 cykelstafettevenemanget på Brands Hatch.

‘Revolve var en rolig utmaning och eftersom vi gjorde det som ett lag hade vi bra kamratskap. Jag gjorde det med min pappa, min farbror och min svärfar och det var ett gott skratt. Det var roligt att se människor lida. Det fanns några utmaningar – självklart den främsta på banan, men också näringen och återhämtningen mellan stopparna – men det var kul.’

Bild
Bild

Gyllene par

Kenny medger att hans förhållande till sin fru har varit till stor hjälp i hans yrkesliv. Paret släpper en gemensam självbiografi, ut den här månaden, där de diskuterar de många uppoffringar det har krävts för att nå toppen.

‘På ett sätt har det varit en utmaning eftersom man som idrottare måste vara självisk. Kanske i vissa relationer spelar någon birollen medan den andra är idrottare på heltid, men vi spelar båda birollen och vi är båda idrottarna. Så det finns en kompromiss. Men baksidan är att vi förstår de prövningar och problem vi går igenom så att vi kan stötta varandra.’

Sprintstjärnan medger att han sannolikt inte kommer att vinna några guldmedaljer för romantik. Hans förslag var en tillfällig affär: 'Det var bara en slumpmässig dag egentligen. Jag är inte så bra på att sitta på saker, så när jag köpte ringen var det verkligen det. Jag tror att det var ett par dagar efter att jag köpte ringen. Vi tittade bara på teve en kväll och jag tänkte bara "Åh, smutsigt det." Jag frågade bara och det var verkligen det. Laura verkade inte ha något emot det.’

Matlagning är inget starkt ämne i Kenny-hushållet. Nej, vi kommer inte att vinna några priser för det heller. Jag gör lejonparten av matlagningen. Vår favorit är bangers och mos, vilket inte är det bästa för näring. Det har bra proteininnehåll så det är så vi säljer det till oss själva, men med mos som droppar i smör och sås är det förmodligen inte idealiskt.’

Kenny gillar att skämta om att han är 'en eländig sod'. Det är inte strikt sant. Han är full av snett, självironerande skämt. Det är bara det att, till skillnad från många idrottare, har han inget intresse av att uppvakta berömmelse för berömmelsens skull. Om han vinner medaljer beror det på att han är en grym konkurrent. Allmänhetens uppmärksamhet är bara en biprodukt av den framgången. Det är talande att av de många belöningarna för hans framgång är han mest stolt över den dag då en ny Bolton fritidsanläggning fick namnet Jason Kenny Centre.

‘Sådana saker är riktigt trevliga. Det är ett sportcenter så det ligger mig varmt om hjärtat. Jag var alltid på min lokala fritidsgård som barn, så det är bra att umgås med en.’

Bild
Bild

Underbarnet

Kenny föddes i Farnworth, nära Bolton, den 23 mars 1988. Som barn var han ett fan av fotboll, tennis, simning och cykling. Jag kommer ihåg att jag alltid velat rida. Min bror Craig är fyra år äldre än mig och jag jagade honom alltid. Vi hade en ganska stor trädgård och min pappa guidade oss runt medan han höll i sadeln.’

Han provade först den branta banking- och ryggradshastigheten på Manchester-velodromen vid 11 eller 12 års ålder. 'Min farbror åkte med några kompisar från jobbet och jag fick prova på. Han trodde att det var något jag och min bror skulle njuta av. Vi älskade det båda och vi kom in i en barnklubb där. Jag började åka en gång i veckan och blev introducerad till lite racing.’

Den unga ryttaren gynnades snart av utbyggnaden av det lotterifinansierade British Cycling-systemet. De olympiska framgångarna för Chris Boardman (1992), Jason Queally (2000) och Chris Hoy (2004) var inspirerande framsteg.

‘När jag var omkring 13 år testade British Cycling alla med racinglicens och jag hade precis tävlat medborgarna. Jag testades och blev inbjuden till Talent Team. Sedan när jag var 16 gjordes det olympiska utvecklingsprogrammet, som tog mig fram till 18 års ålder. Och sedan när jag var 18 bildades Sprint Academy. Så stegen dök upp framför mig och jag bara tog dem. Jag hade tur i den meningen.’

I en blixt av vad som skulle följa i Rio 10 år senare vann Kenny guld i sprint, lagsprint och keirin vid junior-VM i Belgien 2006. "Jag hade varit på junior-VM under året. tidigare och det fanns killar som [fyrafaldige världsmästaren] Max Levy och [trippel världsmästaren] Kevin Sireau racing. Jag gick ut i de tidiga omgångarna men det var bra att tävla. Jag jobbade riktigt hårt inför nästa och det var min första riktiga internationella framgång. Då hade allt gått relativt lätt. Man undrar vad tjafset handlar om då man bara blir starkare och snabbare för varje dag i den åldern. Men när jag kom in i seniortruppen förändrades allt. Som junior gjorde jag 10,3 och i seniorerna var standarden 10,099 så det verkade inte så långt borta. Men sedan insåg jag hur svårt det sista steget skulle bli.’

Going for gold

Vid sitt första världsmästerskap för seniorer 2008 slutade Kenny femma i sprinten. Han har inte glömt besvikelsen. Det var mitt första bakslag, men jag tror att det hjälpte mig och visade mig att det skulle bli en riktig kamp. Från den tidpunkten fick jag huvudet neråt.’

Kenny har fina minnen från OS i Peking 2008, där han vann guld i lagsprinten tillsammans med Chris Hoy och Jamie Staff och silver i den individuella spurten bakom Hoy. Det var magi, ja. Det var vår första erfarenhet av att dominera ett spel. Aten hade varit riktigt bra, men när vi åkte till Peking slog vi ut det ur parken. Det var fantastiskt att vara en del av det laget.’

Kenny gick ett bättre i London 2012, och vann guld i lagsprinten med Hoy och Philip Hindes samtidigt som han tog guld i den individuella spurten. "Det var min första individuella vinst så det var lite annorlunda - lite mega", säger han. "Särskilt för att göra allt på hemmamatcher."

Men Kennys prestationer i Rio var hans bästa hittills, han tog guld i lagsprinten med Hindes och Callum Skinner, tog sitt första OS-keirin-guld och övervann sin rumskamrat Skinner för att vinna individuellt sprintguld.

"Vi höll saker ganska norm alt", säger Kenny om duellen."När vi kom på banan försökte vi vinna och i byn var vi lagkamrater. Vid frukosten fick vi fortfarande in kaffet. Du byter en bråkdel. Du pratar verkligen inte om hur trött du är längre. Du hoppas bara att den andra personen är lika trött som du. Men vi tänkte aldrig riktigt på det, annat än när andra började ta pigan.’

Efter den intensiva upptakten till Rio är han förståeligt nog glad över att ta en paus från de smärtsamma laktatpass, bansprintar och brutala gympass som var grunden till hans framgång. Du skulle förlåta familjen Kennys för att de tittade på varandra under en middag med rykande heta bangers och mos och utbytte ett flin över allt de har åstadkommit.

'Sanningen är att vi egentligen inte tänker så mycket på det,' avslöjar Kenny. Laura har nämnt att en dag gjorde en klocka av guldmedaljerna och vi har verkligen pratat om hur vi skulle kunna göra det. Men förutom det pratar vi egentligen inte om våra medaljer, annat än logistiken för var de ska förvaras för säkerhets skull. De är sentimentala för oss men jag tror inte att någon skulle vilja ha dem ändå. Det är inte som att du ser olympiska guldmedaljer komma upp på eBay, eller hur? Men efter att ha levt och andats varje detalj av träningen innan Rio är det skönt att ta ett steg tillbaka och vara normal ett tag.’

Det är en egenskap som Kenny, trots sin välförtjänta framgång, finner lättare än de flesta.

Laura Trott och Jason Kenny: The Autobiography publiceras den 10 november i inbunden bok (£20, Michael O’Mara Books). För 2017 års upplaga av Revolve24 besök revolve24.com

Rekommenderad: